Stanken
är olidlig och värmen pressar genom det lilla plåtskjulet så att
svetten rinner längst med ryggraden. En stor brun råtta springer
tvärs över jordgolvet, jag hoppar till och drar automatiskt upp
fötterna under mig. Alla i familjen skrattar och berättar hur
råttorna under nätterna ibland äter på deras hud.
Jag
ryser vid blotta tanken på att en råtta skulle bita på mina
fingrar eller tår, i ögonvrån ser jag hur den springer och gömmer
sig bakom den gamla sönderbitna fåtöljen. Ett av de minsta barnen
kommer in med en dunk vatten som de hämtat en bra bit därifrån.
Det är tungt för ett så litet barn att bära vatten, men de klagar
inte, utan vet vad som måste göras.
Kvinnan
i skjulet berättar hur hennes man dog i AIDS för tre år sedan och
hur hon själv också är smittad med HIV. Lämnad ensam med tre egna
barn och två syskonbarn skall hon nu försöka få ihop vardagen med
en lön på ca 3 kr/dag.
Att
barnen skall kunna gå i skolan är otänkbart då man själv måste
stå för skolavgifter, skolböcker och skoluniform. Så hon valde
ett av sina fem barn, så att åtminstone ett barn kan få studera
och hon försökte få ihop pengar till det. Den lilla skolan som
ligger mitt i slumområdet har en avgift på endast 70 kr/termin, men
hon lyckades inte få ihop allt och de skickade hem pojken efter
halva terminen...
Majsmjölet
(posho) kokas ihop med vatten under omröring av ett av de lite
större barnen. Det lilla lerkruset (sigiri) är söndrigt och
stöttas upp av en liten sten. Inuti läggs kol som man kokar maten
över. De små trasiga plasttallrikarna är så utslitna så man vill
inte veta hur mycket bakterier som gömmer sig i alla sprickor. Men
alla är glada och de skrattar överförtjust att en “muzungo” är
i huset.
Muzungo
betyder en vit person och överallt ropas -Muzungo, how are you? av
både glada barn och vuxna.
Här
blir man verkligen välkomnad överallt med stora leenden. Nyfikna
barn rusar emot en och vuxna hälsar glatt överallt. Uganda
levererar glädje. Man stannar många gånger under en liten promenad
då folk är pratglada och hjärtliga.
Musik
dunkar längs med gatorna och vem som helst tar spontant några
danssteg och barnen hänger snabbt på med sina inneboende rytmer.
Men
bakom många leenden finns mycket tuffa levnadsförhållanden.
Ensamstående mammor som kämpar att få ihop brödfödan för dagen,
vissa barn går runt med plastflaskor och sniffar flygplansbränsle
eller lim.
Det
finns miljontals barn som lever på gatan världen över. Barn som
ignoreras, misshandlas och vars mänskliga rättigheter dagligen
kränks. I Uganda finns minst 10.000 gatubarn. Ett liv på gatan är
en mycket hård miljö att vara i, fysisk och emotionell misshandel,
sexuellt utnyttjande och involverade i brottslig verksamhet. Dessutom
ingen möjlighet till utbildning och inget hopp om en ljusare
framtid.
Hösten
2013 kom jag i kontakt med ett gäng gatubarn som tillhörde en
gemensam dansgrupp vid namn Acogi från slumområdet Katanga mitt i
centrala Kampala. De var mycket duktiga och uppträdde i flera olika
kyrkor runt om i stan.
Barnen
visade mig de ställen de tidigare sov på utomhus och hur de kunde
gå långa perioder utan mat. En 28 årig man vid namn Cyrus hade
börjat ta hand om dessa föräldralösa gatubarn och bildat
organisation Acogi så att han kunde hjälpa dem så gott han kunde.
De var 40 tal barn som han jobbat med helt själv med under flera år.
De
fick hjälp av den lilla lokala kyrkan att bo hos olika personer som
ställde upp att ha barnen boende hos sig runt om i slummen.
Nöden
var stor och barnen var mycket utsatta och fattiga. De var barfota,
smutsiga och med trasiga kläder och ingen möjlighet till läkarvård.
Då
jag kände mycket starkt för denna grupp hyrde jag ett hus och
öppnade ett barnhem augusti 2013 i utkanten av Kampala. Detta var
naturligtvis till stor glädje och förtjusning för dessa barn. Att
för första gången i sitt liv få bo i ett riktigt hus med rinnande
vatten från en kran var obeskrivlig.
Jag
delade mina upplevelser och vision via facebook och fick ett flertal
sponsorer och faddrar till mina barn ganska fort.
Till
en början var allt bra och med en härlig stämning även om det var
en tuff start att få ihop ett fungerande hem.
Allt
eftersom tiden gick började jag ifrågasätta Cyrus och hans
förhållningssätt till barnen. Jag såg en stor skillnad på när
jag var själv med barnen eller när han var i närheten. Jag ville
få in fler personal, men han tyckte att det fungerade som det var.
Barnen gick i skolan på dagarna och var dessutom otroligt hjälpsamma
och de gjorde ordningslistor och hade full koll på matlagning,
städning och tvättning.
Men
min magkänsla sa att något inte stämde växte gentemot Cyrus. Då
han talade till barnen varje kväll på deras språk så visste jag
inte hur mycket felaktigt som sades och när jag inte var i huset
utövades hårda bestraffningar och det var en mycket militärisk
uppfostran han utförde utan min vetskap, barnen var mycket rädda
och hade en onaturlig respekt för honom.
2014
har varit ett mycket händelserikt år för alla barn. De fick
förbättrade levnadsförhållanden och skolgång och de vann Ugandas största danstävling, men
det kom även till min vetskap att Cyrus behandlade barnen väldigt
illa....
I
början av februari kom tidningen TARA ner med journalist och
fotograf och skrev en fantastik artikel om oss. Jag var lycklig över
den fina uppmärksamheten vi fick till vår förhållandevis lilla
organisation. Att i ett uppstarts läge få så fin publicitet
betyder mycket.
I
mars månad åkte jag hem till Sverige för att hälsa på familj och
vänner. Jag åkte även runt och presenterade mitt arbete, vilket
resulterade i fler bidragsgivare. Vi startade även svenska
föreningen These little angels.
Under
tiden i Sverige oroade jag mig för att det inte stod rätt till på
barnhemmet. När jag kom tillbaka i april så saknades två barn och
Cyrus hade bortförklaringar hur släktingar dykt upp och ville ha
tillbaka barnen. Jag råkade av en händelse träffa på båda dessa
barn i slummen och det visade sig att de inte var föräldralösa
utan bodde hos sina mammor. Jag fick då reda på att många av dessa
barns bakgrund inte var som Cyrus hade sagt utan de flesta hade
åtminstone en mamma vid liv.
Cyrus,
som har varit ensam med barnen i 4 år innan jag kom dit utnyttjade
barnen på många olika sätt. Han byggde upp en sektliknande
hjärntvätt och misshandlade barnen grovt. Dessutom så uppdagades
det att han utnyttjat flera av flickorna sexuellt under flera år.
Att
som svensk komma till ett nytt land i förhoppning att hjälpa
utsatta och fattiga gatubarn, kunde aldrig föreställa mig vad jag
skulle bevittna och kämpa för här i Uganda. När detta blev känt
då ett av barnen samlade mod till sig och berättade för mig vad
han gjort, blev Cyrus arresterad av polisen.
I
maj månad så blev det flera krismöten och de få mammor som jag
lyckades få tag på blev informerade om allt elände som hänt dessa
barn under flera år. Cyrus är mycket manipulativ och hade lyckats
bygga upp ett förtroende hos dessa mammor och de såg honom tidigare
som en hjälte som hjälpte deras barn.
Tyvärr
blev det två läger, då vissa trodde att Cyrus var oskyldig och tog
hans parti och valde att sitt barn skulle vara kvar med hans vänner. Dessa sa
dessutom till barnen att han kommer ut ur fängelset snart, vilket
medförde att inget av dessa barn berättade sanningen vad han gjort i
ren rädsla att han skulle komma tillbaka snart till gruppen och då
givetvis bestraffa dem om de berättat något.
De övriga valde till min glädje att fortsätta vara kvar i These Little Angels
och att bli sponsrade av oss.
Barnhemmet
hölls fortfarande öppet juni till augusti då de var mitt i en
skoltermin med hyran förskottsbetald av These Little Angels. Under
denna period pågick många polisutredningar och möten med
myndigheter. Cyrus vänner ville ta över hemmet och barnen och
flyttade in. På grund av striden valde jag att flytta från
barnhemmet. Under denna tid försökte jag att hitta anhöriga till
alla barn. Myndigheterna valde att stänga barnhemmet i början av
september. De flesta barnen flyttade hem till familj eller anhörig. Ett
fåtal barn hade inte någon alls utan blev placerade i nya familjer.
Tyvärr blev vår organisation av med alla tillhörigheter som t.ex.
sängar, vitvaror och TV.
Under
denna tid blev dessutom läget mellan dessa två sidor allt mer
hätsk. Efter krismöte med styrelsen beslutade vi att hjälpa de
mest utsatta mammorna ut ur slummen då mycket förtal och hot kom
från Cyrus närmaste vänner till de mammor som valt att tro på
sina barn och visste att han var skyldig till de övergrepp som han
anklagats för.
Under
hösten startade vi på These Little Angels en mer omfattande hjälp
till att återförena barn med sina familjer. Där jag till min stora
glädje kunde hjälpa 19 barn med nya boenden utanför slummen.
De barn som valde att fortsätta med oss, fick börja i en ny bättre skola. Vi informerade de sponsorer som nu inte längre hade kvar sitt fadderbarn och även de övriga vilkas barn som börjat i internatskola och de som börjat i en ny dagskola.
Cyrus
hade handplockat gatubarn och gjort sin egen dansgrupp utan
föräldrarnas insyn. När jag började hitta barnens anhöriga,
hittade jag även många syskon som inte gick i skolan och levde
under mycket fattiga förhållanden. Vi har nu tagit in dessa syskon i vårt program så att även de kan få utbildning. Några av mammorna är HIV
smittade och änkor. Att bara hjälpa ett av barnen hjälper inte en
familj under längre sikt. Dessa mammor var desperata och mycket
fattiga, så när någon kommer och lovar skolgång till ett av deras
barn så har de många gånger inget val mer än att "ge bort"
barnet till en organisation. Vi tror inte alls på detta
tillvägagångssätt, så vi startade en övergripande hjälpinsats
att återknyta barn och förälder. Att med ekonomisk hjälp stötta
med boende och startkapital till att starta upp en verksamhet för
att de på längre sikt skall kunna försörja familjen på egen
hand. Då utbildning av barn är det viktigaste för att få till en
varaktig förändring tror vi att detta är den vägen framåt. Vi
har även fått in många nya barn och familjer som var mycket
utsatta och fattiga. These Little Angels står för alla
skolavgifter, skolmaterial och läkarkostnader
Vi
har även registrerat vår organisation i Uganda under namnet STEPS,
då namnet These Little Angels var upptaget, för att kunna fortsätta
att bygga vidare vår organisation att hjälpa fler utsatta barn. Vi
lägger tyngdpunkten på att barnen skall ta STEG mot en bättre
framtid.
Vi
kommer presentera en hemsida där all information finns under namnet
STEPS.
2014
var ett år som satt djupa spår hos både barnen och oss. Vi kände
en stor sorg över allt som barnen varit med om, konflikten som
uppstod och den skada barnen tagit under flera år gör att de kommer
behöva mycket hjälp att bearbeta sina upplevelser.
Det
är ett stort och omfattande arbete vi har påbörjat och jag är
djupt tacksam, trots ett jobbigt år för min del, att mina vägar
korsade denna grupp barn som var så utsatta och varit med om mer en
vad någon människa skall behöva vara med om. Många har nu fått
börja i ny skola och har förändrat sina resultat påtagligt till
det bättre.
Att
jag inte varit så flitig med nya uppdateringar eller skriva på
bloggen beror på allt tumult, det tuffa arbete som allt detta
inneburit och att jag prioriterar min tid med barnen och deras
familjer.
2014
avslutades med en fantastisk julafton där sponsorer gav många
presenter som vi kunde dela ut. Även gåvocheckar gav nya filtar,
madrasser, matpaket och skolpaket till många barn.
Familjer
har återförenats, familjer har kunnat flytta ut från den farliga
slummen, mammor har kunnat lämna prostitution och fått nya arbeten,
mat kan serveras och läkarvård finns tillgänglig. Barn har fått
hjälp och själsliga sår börjar sakta läkas. Mycket positivt har
hänt i ett land med stor nöd.
För
varje enskilt barn som får ny framtidstro och ett bättre
levnadsförhållande vill vi TACKA er därhemma för er sponsring!
Vi
på Little Angels ser ljust på framtiden och ser fram emot många
fantastiska år med att hjälpa utsatta barn här i Uganda. Vi vill
tacka för allt stöd och engagemang från er alla!
Nu
siktar vi på nya steg mot en bättre framtid med STEPS i Uganda. Nya
barn kommer in i vår verksamhet hela tiden och tack vare ert
fantastiska stöd kan vi hjälpa att ge hopp till fler och fler.
Grundare
och ordförande
tillsammans
med styrelsen i These Little Angels
.jpg)
