ÅRSBERÄTTELSE 2014

Stanken är olidlig och värmen pressar genom det lilla plåtskjulet så att svetten rinner längst med ryggraden. En stor brun råtta springer tvärs över jordgolvet, jag hoppar till och drar automatiskt upp fötterna under mig. Alla i familjen skrattar och berättar hur råttorna under nätterna ibland äter på deras hud.

Jag ryser vid blotta tanken på att en råtta skulle bita på mina fingrar eller tår, i ögonvrån ser jag hur den springer och gömmer sig bakom den gamla sönderbitna fåtöljen. Ett av de minsta barnen kommer in med en dunk vatten som de hämtat en bra bit därifrån. Det är tungt för ett så litet barn att bära vatten, men de klagar inte, utan vet vad som måste göras.

Kvinnan i skjulet berättar hur hennes man dog i AIDS för tre år sedan och hur hon själv också är smittad med HIV. Lämnad ensam med tre egna barn och två syskonbarn skall hon nu försöka få ihop vardagen med en lön på ca 3 kr/dag.

Att barnen skall kunna gå i skolan är otänkbart då man själv måste stå för skolavgifter, skolböcker och skoluniform. Så hon valde ett av sina fem barn, så att åtminstone ett barn kan få studera och hon försökte få ihop pengar till det. Den lilla skolan som ligger mitt i slumområdet har en avgift på endast 70 kr/termin, men hon lyckades inte få ihop allt och de skickade hem pojken efter halva terminen...

Majsmjölet (posho) kokas ihop med vatten under omröring av ett av de lite större barnen. Det lilla lerkruset (sigiri) är söndrigt och stöttas upp av en liten sten. Inuti läggs kol som man kokar maten över. De små trasiga plasttallrikarna är så utslitna så man vill inte veta hur mycket bakterier som gömmer sig i alla sprickor. Men alla är glada och de skrattar överförtjust att en “muzungo” är i huset.

Muzungo betyder en vit person och överallt ropas -Muzungo, how are you? av både glada barn och vuxna.

Här blir man verkligen välkomnad överallt med stora leenden. Nyfikna barn rusar emot en och vuxna hälsar glatt överallt. Uganda levererar glädje. Man stannar många gånger under en liten promenad då folk är pratglada och hjärtliga.

Musik dunkar längs med gatorna och vem som helst tar spontant några danssteg och barnen hänger snabbt på med sina inneboende rytmer.

Men bakom många leenden finns mycket tuffa levnadsförhållanden. Ensamstående mammor som kämpar att få ihop brödfödan för dagen, vissa barn går runt med plastflaskor och sniffar flygplansbränsle eller lim.

Det finns miljontals barn som lever på gatan världen över. Barn som ignoreras, misshandlas och vars mänskliga rättigheter dagligen kränks. I Uganda finns minst 10.000 gatubarn. Ett liv på gatan är en mycket hård miljö att vara i, fysisk och emotionell misshandel, sexuellt utnyttjande och involverade i brottslig verksamhet. Dessutom ingen möjlighet till utbildning och inget hopp om en ljusare framtid.

Hösten 2013 kom jag i kontakt med ett gäng gatubarn som tillhörde en gemensam dansgrupp vid namn Acogi från slumområdet Katanga mitt i centrala Kampala. De var mycket duktiga och uppträdde i flera olika kyrkor runt om i stan.

Barnen visade mig de ställen de tidigare sov på utomhus och hur de kunde gå långa perioder utan mat. En 28 årig man vid namn Cyrus hade börjat ta hand om dessa föräldralösa gatubarn och bildat organisation Acogi så att han kunde hjälpa dem så gott han kunde. De var 40 tal barn som han jobbat med helt själv med under flera år.

De fick hjälp av den lilla lokala kyrkan att bo hos olika personer som ställde upp att ha barnen boende hos sig runt om i slummen.

Nöden var stor och barnen var mycket utsatta och fattiga. De var barfota, smutsiga och med trasiga kläder och ingen möjlighet till läkarvård.

Då jag kände mycket starkt för denna grupp hyrde jag ett hus och öppnade ett barnhem augusti 2013 i utkanten av Kampala. Detta var naturligtvis till stor glädje och förtjusning för dessa barn. Att för första gången i sitt liv få bo i ett riktigt hus med rinnande vatten från en kran var obeskrivlig.

Jag delade mina upplevelser och vision via facebook och fick ett flertal sponsorer och faddrar till mina barn ganska fort.

Till en början var allt bra och med en härlig stämning även om det var en tuff start att få ihop ett fungerande hem.

Allt eftersom tiden gick började jag ifrågasätta Cyrus och hans förhållningssätt till barnen. Jag såg en stor skillnad på när jag var själv med barnen eller när han var i närheten. Jag ville få in fler personal, men han tyckte att det fungerade som det var. Barnen gick i skolan på dagarna och var dessutom otroligt hjälpsamma och de gjorde ordningslistor och hade full koll på matlagning, städning och tvättning.

Men min magkänsla sa att något inte stämde växte gentemot Cyrus. Då han talade till barnen varje kväll på deras språk så visste jag inte hur mycket felaktigt som sades och när jag inte var i huset utövades hårda bestraffningar och det var en mycket militärisk uppfostran han utförde utan min vetskap, barnen var mycket rädda och hade en onaturlig respekt för honom.

2014 har varit ett mycket händelserikt år för alla barn. De fick förbättrade levnadsförhållanden och skolgång och de vann Ugandas största danstävling, men det kom även till min vetskap att Cyrus behandlade barnen väldigt illa....

I början av februari kom tidningen TARA ner med journalist och fotograf och skrev en fantastik artikel om oss. Jag var lycklig över den fina uppmärksamheten vi fick till vår förhållandevis lilla organisation. Att i ett uppstarts läge få så fin publicitet betyder mycket.

I mars månad åkte jag hem till Sverige för att hälsa på familj och vänner. Jag åkte även runt och presenterade mitt arbete, vilket resulterade i fler bidragsgivare. Vi startade även svenska föreningen These little angels.

Under tiden i Sverige oroade jag mig för att det inte stod rätt till på barnhemmet. När jag kom tillbaka i april så saknades två barn och Cyrus hade bortförklaringar hur släktingar dykt upp och ville ha tillbaka barnen. Jag råkade av en händelse träffa på båda dessa barn i slummen och det visade sig att de inte var föräldralösa utan bodde hos sina mammor. Jag fick då reda på att många av dessa barns bakgrund inte var som Cyrus hade sagt utan de flesta hade åtminstone en mamma vid liv.

Cyrus, som har varit ensam med barnen i 4 år innan jag kom dit utnyttjade barnen på många olika sätt. Han byggde upp en sektliknande hjärntvätt och misshandlade barnen grovt. Dessutom så uppdagades det att han utnyttjat flera av flickorna sexuellt under flera år.

Att som svensk komma till ett nytt land i förhoppning att hjälpa utsatta och fattiga gatubarn, kunde aldrig föreställa mig vad jag skulle bevittna och kämpa för här i Uganda. När detta blev känt då ett av barnen samlade mod till sig och berättade för mig vad han gjort, blev Cyrus arresterad av polisen.

I maj månad så blev det flera krismöten och de få mammor som jag lyckades få tag på blev informerade om allt elände som hänt dessa barn under flera år. Cyrus är mycket manipulativ och hade lyckats bygga upp ett förtroende hos dessa mammor och de såg honom tidigare som en hjälte som hjälpte deras barn.

Tyvärr blev det två läger, då vissa trodde att Cyrus var oskyldig och tog hans parti och valde att sitt barn skulle vara kvar med hans vänner. Dessa sa dessutom till barnen att han kommer ut ur fängelset snart, vilket medförde att inget av dessa barn berättade sanningen vad han gjort i ren rädsla att han skulle komma tillbaka snart till gruppen och då givetvis bestraffa dem om de berättat något.

De övriga valde till min glädje att fortsätta vara kvar i These Little Angels och att bli sponsrade av oss. 

Barnhemmet hölls fortfarande öppet juni till augusti då de var mitt i en skoltermin med hyran förskottsbetald av These Little Angels. Under denna period pågick många polisutredningar och möten med myndigheter. Cyrus vänner ville ta över hemmet och barnen och flyttade in. På grund av striden valde jag att flytta från barnhemmet. Under denna tid försökte jag att hitta anhöriga till alla barn. Myndigheterna valde att stänga barnhemmet i början av september. De flesta barnen flyttade hem till familj eller anhörig. Ett fåtal barn hade inte någon alls utan blev placerade i nya familjer. Tyvärr blev vår organisation av med alla tillhörigheter som t.ex. sängar, vitvaror och TV.

Under denna tid blev dessutom läget mellan dessa två sidor allt mer hätsk. Efter krismöte med styrelsen beslutade vi att hjälpa de mest utsatta mammorna ut ur slummen då mycket förtal och hot kom från Cyrus närmaste vänner till de mammor som valt att tro på sina barn och visste att han var skyldig till de övergrepp som han anklagats för. 

Under hösten startade vi på These Little Angels en mer omfattande hjälp till att återförena barn med sina familjer. Där jag till min stora glädje kunde hjälpa 19 barn med nya boenden utanför slummen.

De barn som valde att fortsätta med oss, fick börja i en ny bättre skola. Vi informerade de sponsorer som nu inte längre hade kvar sitt fadderbarn och även de övriga vilkas barn som börjat i internatskola och de som börjat i en ny dagskola. 

Cyrus hade handplockat gatubarn och gjort sin egen dansgrupp utan föräldrarnas insyn. När jag började hitta barnens anhöriga, hittade jag även många syskon som inte gick i skolan och levde under mycket fattiga förhållanden. Vi har nu tagit in dessa syskon i vårt program så att även de kan få utbildning. Några av mammorna är HIV smittade och änkor. Att bara hjälpa ett av barnen hjälper inte en familj under längre sikt. Dessa mammor var desperata och mycket fattiga, så när någon kommer och lovar skolgång till ett av deras barn så har de många gånger inget val mer än att "ge bort" barnet till en organisation. Vi tror inte alls på detta tillvägagångssätt, så vi startade en övergripande hjälpinsats att återknyta barn och förälder. Att med ekonomisk hjälp stötta med boende och startkapital till att starta upp en verksamhet för att de på längre sikt skall kunna försörja familjen på egen hand. Då utbildning av barn är det viktigaste för att få till en varaktig förändring tror vi att detta är den vägen framåt. Vi har även fått in många nya barn och familjer som var mycket utsatta och fattiga. These Little Angels står för alla skolavgifter, skolmaterial och läkarkostnader

Vi har även registrerat vår organisation i Uganda under namnet STEPS, då namnet These Little Angels var upptaget, för att kunna fortsätta att bygga vidare vår organisation att hjälpa fler utsatta barn. Vi lägger tyngdpunkten på att barnen skall ta STEG mot en bättre framtid.

Vi kommer presentera en hemsida där all information finns under namnet STEPS.

2014 var ett år som satt djupa spår hos både barnen och oss. Vi kände en stor sorg över allt som barnen varit med om, konflikten som uppstod och den skada barnen tagit under flera år gör att de kommer behöva mycket hjälp att bearbeta sina upplevelser.

Det är ett stort och omfattande arbete vi har påbörjat och jag är djupt tacksam, trots ett jobbigt år för min del, att mina vägar korsade denna grupp barn som var så utsatta och varit med om mer en vad någon människa skall behöva vara med om. Många har nu fått börja i ny skola och har förändrat sina resultat påtagligt till det bättre.

Att jag inte varit så flitig med nya uppdateringar eller skriva på bloggen beror på allt tumult, det tuffa arbete som allt detta inneburit och att jag prioriterar min tid med barnen och deras familjer.

2014 avslutades med en fantastisk julafton där sponsorer gav många presenter som vi kunde dela ut. Även gåvocheckar gav nya filtar, madrasser, matpaket och skolpaket till många barn.

Familjer har återförenats, familjer har kunnat flytta ut från den farliga slummen, mammor har kunnat lämna prostitution och fått nya arbeten, mat kan serveras och läkarvård finns tillgänglig. Barn har fått hjälp och själsliga sår börjar sakta läkas. Mycket positivt har hänt i ett land med stor nöd.

För varje enskilt barn som får ny framtidstro och ett bättre levnadsförhållande vill vi TACKA er därhemma för er sponsring!

Vi på Little Angels ser ljust på framtiden och ser fram emot många fantastiska år med att hjälpa utsatta barn här i Uganda. Vi vill tacka för allt stöd och engagemang från er alla!

Nu siktar vi på nya steg mot en bättre framtid med STEPS i Uganda. Nya barn kommer in i vår verksamhet hela tiden och tack vare ert fantastiska stöd kan vi hjälpa att ge hopp till fler och fler.

Joanna Eliasson

Grundare och ordförande

tillsammans med styrelsen i These Little Angels